Mina växter och en vild

Just nu blommar de flesta växter jag har satt. Det är samma hänförelse varje år!

Den vilda åkervindan får också vara med, liksom druvflädern (?) längre ned.

 

Hönor på upptäckarstråt

.....i ett av uthusen. Vi växer!

Det här två lägger sig gärna och vilar tillsammans.

Här är jag med lilla hårkalufsen. Är som vanligt på språng!

Den ovanligt keliga och kärvänliga tuppen börjar få riktigt granna färger.

Sund

Igår gick Ingrid Torrång och jag en liten promenad ner till Sund, där bl a de här tre fina hästarna betade. Vems de är, vet jag inte. Dock är Sund i sig delvis en tragisk historia, då de flesta husen och gårdarna nu står tomma. Den senaste gården som sålts, och en av de äldsta, kanske den äldsta befintliga, t o m, har nu köpts in av Säby och då gissningsvis till 100 % för skogens skull. Detta medför, såvitt jag kan se, stor risk för förfall.

Detta är desto sorgligare som Sund i Kristinehamns kulturresursinventering från 1992 pekas ut som en gård och by värd att bevara. Men förfallet är alltså redan stort. Alla nedanstående bilder visar byggnader tillhörande denna den troligen äldsta av gårdarna i Sund och där släktingar till mig bott i generationer. Men nu står det alltså tomt, liksom många andra av Värmlands Säbys fastigheter.

Boningshuset.

Ett äldre boningshus.

Ladugården som syns längst till höger tillhör en annan fastighet.

Tusentals krolliljor

På kvällen igår vid halv tio-tiden tog jag en promenad ner till parken för att titta på krolliljorna. De finns där i tusental! Jag delar med mig med en bild här nedan samt av bilden vid rubriken.

Dagens kycklingbilder

Här kommer ytterligare några bilder av mina små kycklingar, som inte är så små längre....Tuppen är nu tretton veckor gammal, liksom två av hönorna, medan den tredje - den vita - bara är tolv veckor.

Ändå piper de mellan varven som riktigt små kycklingar, särskilt på kvällen, och de är mycket tama. Jag har funderat över att starta en hönsblogg, men det blir nog ytterligare några bilder av tonåringarna. Dessa tog jagigår, och det kan nog komma fler, är jag rädd!

Det är VÄLDIGT gott med ekologiska havregryn - så att man blir riktigt grynig om näbben, t o m!

Jag är nyfiken.

Jag är väldigt nyfiken på dig och din kamera!

Här bakom cykeln ligger vi - även jag, som har fjädrar på benen; alltså jag som sticker upp huvudet här bakom tuppen. De andra bara klafsar genom vattenpussarna, men jag går faktiskt förbi dem, för jag vill inte bli blöt om strumpfjädrarna. Men här är det väldigt torrt och skönt, vilket man inte kan säga om hönsgården, precis!

Ja, här bakom cykeln i uthuset har man det riktigt bra, faktiskt!

Dimman stiger....

Stämningsbilder från i förrgår härifrån Knarken (ja, alltså fastigheten som arbetarlängan ligger på har hetat så sedan 1800-talet, åtminstone). Efter en dag med skurar som var som monsunregn i miniformat kom solen och dimman steg ur den vattenmättade marken......

Nu är de utblommade...

....men de var fina medan de varade!

Kycklingar..

Så har man blivit hönsmamma....

Årets kakkalas

Igår gick årets kakfest av stapeln i Kärrs gamla skola (bygdegården). Det var inte fullt lika mycket folk som förra året, men lika trevligt, tyckte jag. Goda kakor och musik med schwung utförd av tidigare kantorn i Visnum och Visnums Kil, numera kantor i Lungsund, Clas Andersson.

Först gick min väninna Ingrid från Runnäs och jag en promenad med hennes hundar från Visnums Kils kyrka förbi Nynäs gård (bilden) ut mot Prästön / Linsön.

Efter promenaden smakade kakor med för min del saft till mycket bra! - Det fanns en del att välja på!

Ganska mycket folk hade slutit upp för att avnjuta kaffe och kakor så här på lördagseftermiddagen - uppskattningsvis omkring 40 personer. Stämningen var trevlig och pratsam.

Clas Andersson, tidigare organist i Visnum och Visnums Kil, spelar Christian Sindings Frühlungsrauchen - virtuost och utantill.

 Här kompar Clas unga frk Kilsby (ska komplettera med hennes förnamn snarast!), som får tillsägelse att ömsom spela på de svarta, ömsom de vita tangenterna. Det låter mycket bra!

Vill du se bilderna från förra årets kakfest? Klicka här!

Islossning

Tog i fredags den 4 april vägen över Medhamn hem och hälsade på en väninna. Jag satt nog bortåt en timme nere vid Vänern och lyssnade till islossningen och njöt av sceneriet, där fåglar strök över isen och det ömsom bubblade, droppade, mullrade och knastrade i den smältande isen och vattnet under den. Längre bortifrån, utmed strandkanten i norr, kunde man höra och se sjöfåglarna.

En stilla och ändå mäktig känsla. På sommaren får man inte se denna samtidiga totala stillhet på ytan och de enorma krafter som åstadkoms av solens avsmältning av snön och isen.

Inte en dag för sent!

Små krokus slog för några dagar sedan ut i min rabatt. Äntligen! Dock är det ju april och nu skall det bli kallt igen.

Ett säkert vårtecken är de många sångsvanar som flugit in över nejden de senaste dagarna. Det är mäktigt! De både syns och hörs!

Bara lite stämningsbilder

..från påsken.

Påsktårta på nötter och kokt potatis, bl a. Nu slut.

Kvällssolens rödaktiga sken inspirerade mig att ta den här bilden.

Hemkomst!

Sol på min gavel när jag kom hem kl 19.30 ikväll!

Vandringsleden i Dyrön

Idag tog Ingrid (min syster), Arne (min svåger) och jag en promenad ute i Dyrön, det senast inrättade naturreservatet i Kristinehamn, och ut till udden - t o r 5,6 km. Det var lite tröggånget p g a snön, men inte desto mindre nyttigt! Utsikten vid målet gav också lön för mödan! Klicka gärna på bilderna, så får du det där riktiga solgnistret på isen!

Nästan längst ut på Kristinehamns sydligaste och med badklippor rikligt försedda Dyrö udde i Visnums Kil med utsikt långt ut över Vänerhavet..

Havsörn

Idag, när Ingrid från Runnäs och jag var ute och gick i naturreservatet, såg vi en havsörn. Enligt Ingrid var det havsörn och Ingvar Jansson, som vi mötte, bekräftade att det finns mycket havsörn i området. För min del tror jag att det är första gången jag sett en - åtminstone på nära håll.

Det blev för övrigt en riktig långpromenad idag - från parkeringen förbi Nyland och sedan ut till den lilla badplatsen, därifrån förbi de båda torpen; dvs runt halvön mellan Tennegårdsviken och Kolstrandsviken, och sedan in en bit i själva reservatet och ut vid Nyland igen och så ner till parkeringen. En skön promenad på 3,5 timmar som för min del sedan kändes rätt bra i benen! Välbehövligt!

Överraskningarnas tid är ej förbi!

Nej, minsann, inte hade jag en aning om att min far har sommarjobbat på Värmlands Säby Gård - inte förrän idag!

Igår var jag nämligen på kvällen hos min bror och hämtade två pärmar med gamla diabilder samt en pärm med brevväxling mellan min far (som gick bort redan 1975) och hans mor och syskon.

Så idag får jag syn på ett brev, daterat den 10 juli 1936 med Värmlands Säby sidhuvud på. Det är adresserat till min då 31-årige fars mamma och handlar till största delen om den 3:a som min mamma och pappa och min då ca 4 månader gamla äldsta bror skall flytta in i i Kristinehamn. Styckena om vistelsen på gården är dock nog så intressanta.

Början på brevet. Klicka på bilden för större text!

 Bergsjö, som nämns ovan, är platsen norr om Kristinehamn, där min mamma och äldsta bror bodde i ett för sommaren hyrt sommarställe.

Min far beskriver vidare att sängen är underbar och maten inte det minst glädjande. Hans chef, "bokhållarn", som han enligt min far allmänt kallas, heter Gösta Pehrsson. Han och min far äter för sig själva i en matsal i den andra flygeln. Knussla med grönsakerna behöver han inte, då de finns av alla slag i den stora trädgården, "Tomater kunde jag mest äta mig mätt på. I kväll fick vi bl a melon, vi två en halv ganska stor melon!" Han mår m a o "kräsliga", som han uttrycker det.

Sedan nämner han ett bad sådär 1 - 2 km härifrån, långgrunt och med fin sandbotten. Badstället torde vara Bengtsgård, där jag 36 år senare hade mitt första jobb som simlärare - samma år som jag tagit simlärarexamen samt gått ut gymnasiet och som än idag är ett fint bad vid Tennegårdsviken med kanske Kristinehamns varmaste badvatten? Sedan skriver han att han har några bekanta på ett par ställen inte så långt härifrån, som han ämnar hälsa på.

I slutet av brevet skriver min far:

"Till sist kommer jag ihåg, att jag inte nämnt något om hur stor den här gården är. Den omfattar c:a 2 300 hektar. Kor finns närmare 200, hästar vet jag inte riktigt, hur många det är, och så har dom c:a 1 200 får. Omkr. 40 personer är fast anställda, men därtill kommer, som Mamma förstår, en mängd "löst folk" *). Och så finns det ungar förstås! - Ägaren, baron Falkenberg, är en 75-årig änkling, som hittills icke behagat visa sig för mig. Men han uppenbarar sig väl någon dag. Vi "kontorspersonalen" lever ett stilla och tillbakadraget liv innanför månghundraåriga murar. Gården är sedan 1600-talet."

*) Då jag kände min pappa rätt bra, tror jag inte att han använde beteckningen "löst folk" i någon nedsättande bemärkelse, utan bara som en beteckning på tillfälliga arbetare och dagsverkare som förutom de 40 heltidsanställda arbetade på / med gården.

När det gäller hur gammal gården är, så hade min pappa av allt att döma lite fel, eftersom gården byggdes om till den gård av sten den är idag i mitten av 1700-talet (se tidigare inlägg). Dessutom tillhörde gården såvitt jag vet fordom Riseberga kloster. Dock var de första privata ägarna uppenbarligen Bo och Metta Ribbing 1640 - 1642, så 300 år med det gamla resp 200 år för gården med nuvarande utseende tror jag hade varit lite mer korrekt.

Uppenbart är dock att pappa inte hade någon kunskap om sin släkts på fädernet samband med Värmlands Säby eller trakten eller att kanske / förmodligen hans farfars mormors farfar knappt 200 år tidigare hade hjälpt till att bygga det / de hus som han "innanför månghundraåriga murar" satt och jobbade, sov eller åt i.

Det är också ett skäl till att jag gör så mycket aha-upplevelser i min släktforskning. Min farmor, som min far skriver till i brevet, kom från en gammal släktgård i Hälsingland, och hans far (min farfar) hade ju vuxit upp i Espenäs, Karlskoga, utan sin far, som alltså via mödernet hade sina rötter här i Vall och på hennes möderne i Bengtsgård och ännu tidigare i S Räverud, bl a. Detta visste förmodligen varken min far eller farfar så mycket om, eftersom min farfars far utvandrade till USA när min farfar bara var 4,5 år och därmed  blev lämnad kvar i Sverige med sin mor från Bodalen och sin 2,5-åriga syster.

Desto roligare är det för mig, som ju nu bor här, att återupptäcka alla dessa släktförhållanden, mina rötter och hur mina anförvanter faktiskt genom århundradena på olika sätt hjälpt till att utveckla den här bygden.

Också en familj

Från mitt köksfönster

Studium av gamla handlingar

Alltsedan jag skrev inlägget Värmlands Säby - ett bygge som krävde sitt pris?, har jag velat titta igenom de förteckningar över de arbetare som jobbade med att bygga upp det nya Säby, som Johan Cederlund nämner i sin bok Värmlands Säby (se högerspalten här intill). Jag har nämligen velat se dels om det var min anfader, som även gjorde bl a inredning och innertak till Visnums Kils kyrka, som även gjorde vindskapporna på taket till huvudbyggnaden; något Johan Cederlund nämner, eller om det var hans son, dels se vilka som jobbade med att bygga de övriga husen, hur mycket de tjänade m m.

Möjligheten att gå igenom handlingarna fick jag förra lördagen. Dock var papperen mer svårlästa än jag hade anat och namnet Lars Wennerström fann jag inte vid denna genomläsning. Eftersom Johan Cederlund dock nämner detta namn, så finns det ju där. Jag kommer därför att låta kopiera handlingarna och ta mig tid att gå igenom dem på fritiden.

Den här handstilen klarar man inte av att tyda i en handvändning! Man kan dock t ex för 1773 se att det står "gipsadt alla taken". Klicka på bilden för förstoring.

Det kommer säkerligen att bli ett intressant studium. En sak har redan gått upp för mig genom studiet av min mors släktforskning och annat material jag har fått från nyupptäckta släktingar: När jorden i Visnum och Visnums Kil troligen inte räckte till för alla barn och barnbarn, utvandrade somliga till Amerika. Andra drog sig österut till de stora gårdarna, inte minst Värmlands Säby, som under Linroths tid från mitten av 1700-talet gav många arbetstillfällen.

Kristinehamns kyrka tog 6 - 7 aktiva år att bygga och 80 man jobbade med det bygget - ca 100 år efter det att Värmlands Säby Gårds nuvarande byggnader restes och troligen med helt andra tekniska hjälpmedel än vad som fanns att tillgå 100 år tidigare. Värmlands Säby huvudbyggnad, den som står idag, restes på 5 månader och 3 dagar (9 juni - 12 november 1772). Då fanns visserligen redan grunden, då den gamla träbyggnaden på våren rivits och bara grunden fanns kvar. Både rivningen av den gamla byggnaden, bortförandet av byggmassor, liksom uppförandet av den nya byggnaden krävde självklart sina dagsverken!

Här kan man för år 1772 läsa "det stora stenhuset under tak" och för år 1773 "rappat och inredt hela huset" 

 Fullt inrett tog bygget ca 2 år och gav då både snickare, murare, glasmästare, smeder och tapetmålare jobb, för att inte tala om alla som måste jobba med transporter av allt material, inredning m m! Dessförinnan hade också de övriga byggnaderna, till stor del i sten, men även av timmer, rests och ibland flera gånger, eftersom flera av dem brann ner, t ex rian. Ett tegelbruk fanns också, liksom en kvarn. Sammanlagt tog ombyggnationen av Värmlands Säby Gård 30 år; det är i varje fall de år som handlingarna omfattar, 1747 - 1777.

Ännu senare, när Linroths bygge avtagit, tycks många ha fått jobb i Bäckhammaren, som det hette i slutet av 1800-talet, och många jobbar kvar där än idag! Så hänger bygderna här nere ihop, vilket känns väldigt roligt och intressant att veta!

Värmlands Säby Gård i New York

Gott Nytt År!

Före jul eller den 20 december fick jag ett mail från en skribent och fotograf i New York, Miguel Flores-Vianna, som gjort två reportage från Värmlands Säby Gård, varav åtminstone ett publicerats i tidskriften Elle Decor.

Jag fick också en länk till ett inlägg om Värmlands Säby i John J Tacketts blogg, där bilderna är hämtade ur ett nummer ur Elle år 2000, där Miguel Flores-Vianna skrivit texten och Fernando Bengoechea tagit fotona, och där han också länkar till den här bloggen, vilket jag ju får känna mig hedrad av! Inlägget om Värmlands Säby Gård i bloggen kan du läsa genom att trycka HÄR.

Ur bloggen: "For those who read Swedish, or would be interested in seeing some historic images, there is a Varmlands Saby blog.  Unless otherwise noted, all the photos come from an article by Miguel Flores-Vianna with photos by Fernando Bengoechea in the April, 2000, issue of Elle Decor magazine."

Till Miguel Flores-Viannas hemsida kommer du genom att trycka HÄR.

Trevlig läsning!