Igår var jag nämligen på kvällen hos min bror och hämtade två pärmar med gamla diabilder samt en pärm med brevväxling mellan min far (som gick bort redan 1975) och hans mor och syskon.
Så idag får jag syn på ett brev, daterat den 10 juli 1936 med Värmlands Säby sidhuvud på. Det är adresserat till min då 31-årige fars mamma och handlar till största delen om den 3:a som min mamma och pappa och min då ca 4 månader gamla äldsta bror skall flytta in i i Kristinehamn. Styckena om vistelsen på gården är dock nog så intressanta.
 |
| Början på brevet. Klicka på bilden för större text! |
Bergsjö, som nämns ovan, är platsen norr om Kristinehamn, där min mamma och äldsta bror bodde i ett för sommaren hyrt sommarställe.
Min far beskriver vidare att sängen är underbar och maten inte det minst glädjande. Hans chef, "bokhållarn", som han enligt min far allmänt kallas, heter Gösta Pehrsson. Han och min far äter för sig själva i en matsal i den andra flygeln. Knussla med grönsakerna behöver han inte, då de finns av alla slag i den stora trädgården, "Tomater kunde jag mest äta mig mätt på. I kväll fick vi bl a melon, vi två en halv ganska stor melon!" Han mår m a o "kräsliga", som han uttrycker det.
Sedan nämner han ett bad sådär 1 - 2 km härifrån, långgrunt och med fin sandbotten. Badstället torde vara Bengtsgård, där jag 36 år senare hade mitt första jobb som simlärare - samma år som jag tagit simlärarexamen samt gått ut gymnasiet och som än idag är ett fint bad vid Tennegårdsviken med kanske Kristinehamns varmaste badvatten? Sedan skriver han att han har några bekanta på ett par ställen inte så långt härifrån, som han ämnar hälsa på.
I slutet av brevet skriver min far:
"Till sist kommer jag ihåg, att jag inte nämnt något om hur stor den här gården är. Den omfattar c:a 2 300 hektar. Kor finns närmare 200, hästar vet jag inte riktigt, hur många det är, och så har dom c:a 1 200 får. Omkr. 40 personer är fast anställda, men därtill kommer, som Mamma förstår, en mängd "löst folk" *). Och så finns det ungar förstås! - Ägaren, baron Falkenberg, är en 75-årig änkling, som hittills icke behagat visa sig för mig. Men han uppenbarar sig väl någon dag. Vi "kontorspersonalen" lever ett stilla och tillbakadraget liv innanför månghundraåriga murar. Gården är sedan 1600-talet."
*) Då jag kände min pappa rätt bra, tror jag inte att han använde beteckningen "löst folk" i någon nedsättande bemärkelse, utan bara som en beteckning på tillfälliga arbetare och dagsverkare som förutom de 40 heltidsanställda arbetade på / med gården.
När det gäller hur gammal gården är, så hade min pappa av allt att döma lite fel, eftersom gården byggdes om till den gård av sten den är idag i mitten av 1700-talet (se tidigare inlägg). Dessutom tillhörde gården såvitt jag vet fordom Riseberga kloster. Dock var de första privata ägarna uppenbarligen Bo och Metta Ribbing 1640 - 1642, så 300 år med det gamla resp 200 år för gården med nuvarande utseende tror jag hade varit lite mer korrekt.
Uppenbart är dock att pappa inte hade någon kunskap om sin släkts på fädernet samband med Värmlands Säby eller trakten eller att kanske / förmodligen hans farfars mormors farfar knappt 200 år tidigare hade hjälpt till att bygga det / de hus som han "innanför månghundraåriga murar" satt och jobbade, sov eller åt i.
Det är också ett skäl till att jag gör så mycket aha-upplevelser i min släktforskning. Min farmor, som min far skriver till i brevet, kom från en gammal släktgård i Hälsingland, och hans far (min farfar) hade ju vuxit upp i Espenäs, Karlskoga, utan sin far, som alltså via mödernet hade sina rötter här i Vall och på hennes möderne i Bengtsgård och ännu tidigare i S Räverud, bl a. Detta visste förmodligen varken min far eller farfar så mycket om, eftersom min farfars far utvandrade till USA när min farfar bara var 4,5 år och därmed blev lämnad kvar i Sverige med sin mor från Bodalen och sin 2,5-åriga syster.
Desto roligare är det för mig, som ju nu bor här, att återupptäcka alla dessa släktförhållanden, mina rötter och hur mina anförvanter faktiskt genom århundradena på olika sätt hjälpt till att utveckla den här bygden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar