Så, det senaste halvåret har katten som vi kallat Nisse, men numera kallar Nissan, fått ligga och sova ute på en dyna på soffan på min veranda i Södra Råda. När jag tog hit henne, gjorde jag iordning för henne i ladugården, i anslutning till där jag har hönsen.
Men så släppte jag in henne och har fortsatt att så göra och ingen allvarlig allergisk reaktion har inträffat. Hon har bl a sovit i kökssoffan, men jag tvättar händerna efter att jag har klappat henne. Hur kan det då vara så här? T o m har hon sovit på mattan nedanför mitt huvud när jag legat i soffan i vardagsrummet, som sagt legat på soffan i köket och jag har haft en hand på hennes huvud och hon har legat i sängen bredvid min i sovrummet.
Ett mysterium är det, för allergisk är jag fortfarande. Det fick jag inte minst bevisat för mig när jag körde in en annan långhårig hittekatt, placerad i en bur, till djurhemmet i Kristinehamn. Där var det fullt av kattor och jag var inte där länge. På hemvägen skrek det dock i luftrören och det kliade överallt inklusive i mina ögon och i svalget och öronen.
Hemligheten tror jag heter hennes päls. Maken till mjuk päls, som mera är som en tät fäll, har jag aldrig sett eller känt hos en katt. Jag har hört att det finns kattor som även allergiker tål, men jag har aldrig trott på detta - förrän nu. Ett litet underverk är hon - på flera sätt, lilla Nissan! Som synes på bilderna nedan trivs hon alldeles utmärkt här. Varmt och skönt är det också, till skillnad från i Södra Råda innan jag tog hit henne, där hennes framben ibland skakkade efter att hon tillbringat hela natten ute i upp till -6 graders kyla...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar