Glada nya ägare! |
söndag 19 oktober 2014
Ägarbyte
Idag undertecknade mina barn Stina och Martin kontraktet för köp av Västra Sund från Värmlands Säby Gård, som i sin tur köpte den från Per Söderberg för något år sedan. Känns roligt och lite stort!
onsdag 16 juli 2014
måndag 30 juni 2014
fredag 23 maj 2014
Ett litet rådjurskid
......hittade jag den 14 maj liggande intill åkerkanten i dungen bakom hönshuset. Tidigare hade jag sett kidet med rået gående på fältet. Dagen därpå såg jag dem tillsammans, men jag tror att de stördes av min närvaro och nu har jag inte sett dem på en vecka, tyvärr. Så här litet och sött, var det i varje fall!
söndag 4 maj 2014
Nu blommar häggen....!
Bilderna är tagna i den rensade skogsdungen bakom hönshuset, där det finns mängder med hägg, som nu börjat blomma, och där det följaktligen doftar gudomligt....
lördag 26 april 2014
Nu blommar tulpanerna för fullt igen!
När det våras skickar jag till dig(Slagdänga från 60-talet)
tulpaner från Amsterdam.
Jag skall skicka varje dag till dig
tulpaner från Amsterdam.
När vi ses igen
så får min vän
tulpaner från Amsterdam.
Gula, röda
ska de glöda,
jag skall svara
och förklara
det som inga ord får fram
med tulpaner från Amsterdam!
Gula och röda tulpaner invid min husvägg - möjligen från Amsterdam! |
tisdag 22 april 2014
Några bilder från en solig eftermiddag
Nissan njuter i fulla drag! |
Katten och några av hönsen. |
Nu är rabatterna på g! |
torsdag 17 april 2014
Söta påskkäringar
Idag hade jag besök av så här söta påskkäringar från stugan mitt emot! Bilden är införd med deras tillåtelse.
Traditionen med påskgummor och påskkort på skärtorsdagen har spridit sig hitåt från Stockholmstrakten. Jag är uppvuxen med att vi var påskkäringar som delade ut påskbrev på påskafton, men när barnen var små och vi bodde i Uppsala, så var det ju just på Skärtorsdagen.
Påskriset väntar jag dock personligen med att klä till påskafton. Där är jag dock bara halvkonservativ - jag har nämligen klätt ett med hönornas egna fjädrar i hönshuset.
GLAD PÅSK!
söndag 2 mars 2014
Boos kvarn, Värmlands Säby tegelbruk och Säby såg
Häromdagen lovade jag en Nybblebo, som när han letat efter information om Boos kvarn, hamnat på min blogg, att mitt nästa inlägg i den här bloggen skall handla om just kvarnen.
Eftersom han även söker dokumentation om tegelbruket, tar jag med det också. Informationen nedan har jag hämtat från boken Värmländska Byggnadsminnen, Värmlands Säby, av Johan Cederlund, utgiven av Kulturmiljöenheten vid Länsstyrelsen i Värmlands län.
Tegelbruket
1750 lät Linroth installera en linbråka (lerkvarn) som gick med vatten till "at älta ler till tegel". Bredvid denna anlades en tegellada 1759 och året därpå murades en tegelugn av gråsten. En tegelbod byggdes också. Dock kom denna inte att räcka till för tegelproduktionen, så 1756 byggdes den stora tegelladan, som var 47 meter lång.
I och med att produktionen ökade, behövdes också en större ugn. Den gamla revs och en ny byggdes 1765. 1788 "bygdes den södra tegelladan ny 108 alnar [64 m] lång med bindtak af halm och en ny stor tegelbod under tegeltak vid tegelbruket". Läs mer om tegelbruket här.
Säby såg
1753 byggdes en såg och sågdamm på Säby. En ny sågdamm av sten anlades 1775 till 1777 och Petter Andersson anlitades våren 1776 för att uppföra en ny sågbyggnad. Tretton år senare byggde man en helt ny "sågdam" på ett annat ställe. Denna var byggd av sten och 7 alnar hög och 98,5 alnar lång. Såghuset flyttades även till denna från sitt förra ställe. "Några närmare upplysningar om var Säby såg och sågdamm låg, vare sig före eller efter flyttningen, finns inte.", skriver Johan Cederlund och fortsätter: "Utan tvivel var de anslutna till Visman och med all sannolikhet låg de, liksom tegelbruket, i närheten av kvarnen."
Boos kvarn
Namnet Boos kvarn har kvarnen fått efter Bo Ribbing (1560 - 1640) och den har förmodligen alltid legat strax intill tegelbruket nordost om gården. Om kvarnen på Ribbings tid finns inga säkra uppgifter bevarade, bara att en gammal kvarn brann ner 1758. Året därpå byggdes den upp igen, stor nog för tre par kvarnstenar. Hjulhuset var av ek och kvarnhuset av "bästa storwerksfura med 2ne kamrar". Återigen brann kvarnen och detta bara några år senare. Skälet var en mjölnares slarv.
I och med detta bestämde sig Linroth för att denna gång bygga i tegel. 24 540 murtegel behövdes och arbetet inleddes i maj 1776 av muraren Askqvist och samma år kunde byggnaden inredas av Petter Andersson. 1779 rappades den av murarna Falkenström och Blomberg.
Kvarndammen var ett stort bekymmer, eftersom det var svårt att hålla den tät. Linroth bestämde sig därför 1769 för en ordentlig ombyggnad: En 40 meter lång damm av sten skulle anläggas. Dock blev dammen dåligt byggd av hantverkaren Nils Jonsson och redan i april och maj året därpå måste dammen repareras. Eftersom den inte kunde behålla vattnet, fick den monteras ner 1771.
Därefter byggdes den om med timmerväggar inuti, men reparationarbetena fortsatte. Så småningom tröttnade Linroth och rev dammen. Istället gjorde han 1782 med hjälp av 220 timmerstockar, massor av sten och ekverk i slussarna ett nytt försök att få en tät damm. Detta lyckades dock inte heller denna gång.
Det kvarnhus som idag står kvar är till delar nytt men härstammar i övrigt sannolikt från det linrothska bygget. Spår från sågen, som troligen låg intill kvarnen, finns det inga kvar, enligt Johan Cederlund.
Bilder från Boos kvarn tror jag att jag har fotograferat av från Visnums Kils hembygdsgårds arkiv, men jag får kolla upp närmre om det är där eller på Kristinehamns Bildarkiv jag funnit bilderna och fotograferat av dem.
Eftersom han även söker dokumentation om tegelbruket, tar jag med det också. Informationen nedan har jag hämtat från boken Värmländska Byggnadsminnen, Värmlands Säby, av Johan Cederlund, utgiven av Kulturmiljöenheten vid Länsstyrelsen i Värmlands län.
Tegelbruket
1750 lät Linroth installera en linbråka (lerkvarn) som gick med vatten till "at älta ler till tegel". Bredvid denna anlades en tegellada 1759 och året därpå murades en tegelugn av gråsten. En tegelbod byggdes också. Dock kom denna inte att räcka till för tegelproduktionen, så 1756 byggdes den stora tegelladan, som var 47 meter lång.
I och med att produktionen ökade, behövdes också en större ugn. Den gamla revs och en ny byggdes 1765. 1788 "bygdes den södra tegelladan ny 108 alnar [64 m] lång med bindtak af halm och en ny stor tegelbod under tegeltak vid tegelbruket". Läs mer om tegelbruket här.
Säby såg
1753 byggdes en såg och sågdamm på Säby. En ny sågdamm av sten anlades 1775 till 1777 och Petter Andersson anlitades våren 1776 för att uppföra en ny sågbyggnad. Tretton år senare byggde man en helt ny "sågdam" på ett annat ställe. Denna var byggd av sten och 7 alnar hög och 98,5 alnar lång. Såghuset flyttades även till denna från sitt förra ställe. "Några närmare upplysningar om var Säby såg och sågdamm låg, vare sig före eller efter flyttningen, finns inte.", skriver Johan Cederlund och fortsätter: "Utan tvivel var de anslutna till Visman och med all sannolikhet låg de, liksom tegelbruket, i närheten av kvarnen."
Boos kvarn
Namnet Boos kvarn har kvarnen fått efter Bo Ribbing (1560 - 1640) och den har förmodligen alltid legat strax intill tegelbruket nordost om gården. Om kvarnen på Ribbings tid finns inga säkra uppgifter bevarade, bara att en gammal kvarn brann ner 1758. Året därpå byggdes den upp igen, stor nog för tre par kvarnstenar. Hjulhuset var av ek och kvarnhuset av "bästa storwerksfura med 2ne kamrar". Återigen brann kvarnen och detta bara några år senare. Skälet var en mjölnares slarv.
I och med detta bestämde sig Linroth för att denna gång bygga i tegel. 24 540 murtegel behövdes och arbetet inleddes i maj 1776 av muraren Askqvist och samma år kunde byggnaden inredas av Petter Andersson. 1779 rappades den av murarna Falkenström och Blomberg.
Kvarndammen var ett stort bekymmer, eftersom det var svårt att hålla den tät. Linroth bestämde sig därför 1769 för en ordentlig ombyggnad: En 40 meter lång damm av sten skulle anläggas. Dock blev dammen dåligt byggd av hantverkaren Nils Jonsson och redan i april och maj året därpå måste dammen repareras. Eftersom den inte kunde behålla vattnet, fick den monteras ner 1771.
Därefter byggdes den om med timmerväggar inuti, men reparationarbetena fortsatte. Så småningom tröttnade Linroth och rev dammen. Istället gjorde han 1782 med hjälp av 220 timmerstockar, massor av sten och ekverk i slussarna ett nytt försök att få en tät damm. Detta lyckades dock inte heller denna gång.
Det kvarnhus som idag står kvar är till delar nytt men härstammar i övrigt sannolikt från det linrothska bygget. Spår från sågen, som troligen låg intill kvarnen, finns det inga kvar, enligt Johan Cederlund.
Bilder från Boos kvarn tror jag att jag har fotograferat av från Visnums Kils hembygdsgårds arkiv, men jag får kolla upp närmre om det är där eller på Kristinehamns Bildarkiv jag funnit bilderna och fotograferat av dem.
Bilder från kusin- och släktträffen
Äntligen har jag lagt in bilder från släktträffen. Du finner dem genom att klicka här: Kusin- och släktträff
måndag 10 februari 2014
Familjeträff i helgen!
Stina, Martin och Lina var här i helgen fredag kväll till söndag på en visit - ett kärt besök och rätt ovanligt för att vara den här årstiden!
Vi hann t o m med att spela spel. Det var roligt att ni var här - välkomna tillbaka!
Något viktigt diskuteras! |
Även Linas föräldrar var här - t v i soffan. |
Vi gjorde även en sväng ned till Sunds gård. Här en detalj av ingången till drängstugan vid Sund 1:17. |
Svanarnas återkomst
Idag syntes sångsvanarna åter här, både grå och vita, på åkern öster om allén till Nybble, mot Carlslund. Våren är på gång!
lördag 25 januari 2014
Årskrönika 2013
GOTT NYTT ÅR!
Genomgång av Säby-handlingar
Vad gäller sysselsättning på min fritid, så blev 2013 ett riktigt sorterings-, pappers- och forskningsår för min del. Det började med att jag fick möjlighet att gå igenom ett antal handlingar från tiden för Linroths ombyggnad av Värmlands Säby 1747 - 1777 till vad gården är idag. Skälet var att jag läst boken om Värmlands Säby Gård av Johan Cederlund och där hittat min anfader bland namnen, nämligen snickaren Wennerström. Nu har jag en del kopior i min ägo - Johan Cederlund hade nämligen gjort sig av med sina!
Diabilder
Så hade jag bestämt mig för att börja sortera in alla diabilder som jag dels tagit själv, dels övertagit efter mamma och pappa. Totalt är det väl ca 3000 diabilder, varav många finns nedstuckna i plastfickor i pärmar. De andra låg i små lådor i chiffonjén. Nu ville jag gärna kunna titta på dem och visa dem för barnen utan att behöva plocka med dem en och en och titta mot ljuset och inte veta vilken sida som är upp och ned. Sådan hantering har inte så värst många tålamod med idag, så det fanns stor risk att bilderna skulle förbli stående i sina pärmar eller liggande i sina kartonger. Jag måste m a o hitta på någonting och svaret blev diamagasin.
Sådana är inte så lätta att hitta idag, men jag fann ett stort antal, som jag fick relativt billigt, på Blocket. De anlände i en stor kartong och jag har börjat sortera in i dem. En hel del återstår, dock.....Arbetet får m a o fortsätta under 2014!
Släktträff
Lite längre fram i augusti, hade jag en släktfest här i tre dagar för min egen närmaste familj med syskon, barn, barnbarn och respektive, kusiner på båda sidor samt i några fall kusinbarn, och också en tremänning med familj. Det var mycket trevligt och nu har jag lagt in bilder i det speciella inlägg som handlar om släktfesten. En bild ser du här inunder, men fler bilder kan du se genom att klicka här.
Utökning och inredning av hönshuset
I slutet av november var det dags att ta hit mina höns igen samt de två stycken två veckor gamla kycklingarna, som hönan Dora fått i mitten av november. För att få hit dem innan kylan slog till på riktigt, var jag tvungen att inreda hönshuset ordentligt, täppa till råtthål med husfix m m och se till att fönsterglas blev isatta i fönstren istället för pappen och plasten som täckte de två fönstren.
Jag har också fått planera bl a belysning, vitaminrik mat till i synnerhet kycklingarna, som inte kunnat lagra någon D-vitamin, eftersom de kläckts på senhösten. Jag var också ute på Krontorps torvmosse och hämtade tio säckar torv, som jag först drog så långt jag orkade och Mats och jag sedan baxade på en vagn och körde hem, samt några säckar halm härifrån Säby, som jag blivit lovad av en av ladugårdskarlarna. Sedan hönsen kom hit var det dock tämligen milt hela december, så att de kunde gå ute och picka.
Upprensning bland gamla och nya sopor
Min älsklingstupp Goliat, som jag köpte i somras, togs dock av höken alldeles efter det att jag tagit tillbaka hönsen hit, så därför ville jag inte lämna kycklingarna ur sikte när de var utanför hönsgården. Då hönorna och tuppen sökte sig till baksidan av ladugården, där det sedan urminnes tider ansamlats en stor mängd sopor - alltifrån gamla bilkarosser, barnvagnar, kärror, hinkar, flaskor m m m m till cocacolaburkar, biltillbehör och datortangentbord, rostskyddsflaskor, träull, cellplast och svanenmärkta diskmedels- och såpaflaskor, sysselsatte jag mig med att plocka ihop så mycket skrot jag kunde, vilket har blivit en "nätt" hög på norrsidan av huset. Främsta skälet var att jag inte ville att hönsen skulle picka i sig glasull eller cellplastbitar, vilket de gjorde, eller skada sig på trasiga flaskor.
Skräpet
Genomgång av Säby-handlingar
Vad gäller sysselsättning på min fritid, så blev 2013 ett riktigt sorterings-, pappers- och forskningsår för min del. Det började med att jag fick möjlighet att gå igenom ett antal handlingar från tiden för Linroths ombyggnad av Värmlands Säby 1747 - 1777 till vad gården är idag. Skälet var att jag läst boken om Värmlands Säby Gård av Johan Cederlund och där hittat min anfader bland namnen, nämligen snickaren Wennerström. Nu har jag en del kopior i min ägo - Johan Cederlund hade nämligen gjort sig av med sina!
Redan i början av året var det kallt och det blev en del promenader i vintersolen. Bildsortering |
Klickar man på bilden, går det nog att se en del motiv på bilderna. Så fyllde jag visst år..... |
Så fyllde man år och blev så firad både här och hos Stina i Uppsala. Tårtan hade Mohamad gjort. Den var god! |
Så blev det påsk här hemma.... |
...och så april och islossning... |
...och lite utflykter till Vänern. Pappers- och annan rensning |
Diabilder
Så hade jag bestämt mig för att börja sortera in alla diabilder som jag dels tagit själv, dels övertagit efter mamma och pappa. Totalt är det väl ca 3000 diabilder, varav många finns nedstuckna i plastfickor i pärmar. De andra låg i små lådor i chiffonjén. Nu ville jag gärna kunna titta på dem och visa dem för barnen utan att behöva plocka med dem en och en och titta mot ljuset och inte veta vilken sida som är upp och ned. Sådan hantering har inte så värst många tålamod med idag, så det fanns stor risk att bilderna skulle förbli stående i sina pärmar eller liggande i sina kartonger. Jag måste m a o hitta på någonting och svaret blev diamagasin.
Sådana är inte så lätta att hitta idag, men jag fann ett stort antal, som jag fick relativt billigt, på Blocket. De anlände i en stor kartong och jag har börjat sortera in i dem. En hel del återstår, dock.....Arbetet får m a o fortsätta under 2014!
Här står diamagasinen upptravade på den stereobänk som jag köpte på loppis i Södra Råda i somras för 300 kr och målade vit. Det finns plats för 3 100 bilder i magasinen. |
Lite längre fram i augusti, hade jag en släktfest här i tre dagar för min egen närmaste familj med syskon, barn, barnbarn och respektive, kusiner på båda sidor samt i några fall kusinbarn, och också en tremänning med familj. Det var mycket trevligt och nu har jag lagt in bilder i det speciella inlägg som handlar om släktfesten. En bild ser du här inunder, men fler bilder kan du se genom att klicka här.
Utökning och inredning av hönshuset
I slutet av november var det dags att ta hit mina höns igen samt de två stycken två veckor gamla kycklingarna, som hönan Dora fått i mitten av november. För att få hit dem innan kylan slog till på riktigt, var jag tvungen att inreda hönshuset ordentligt, täppa till råtthål med husfix m m och se till att fönsterglas blev isatta i fönstren istället för pappen och plasten som täckte de två fönstren.
Jag har också fått planera bl a belysning, vitaminrik mat till i synnerhet kycklingarna, som inte kunnat lagra någon D-vitamin, eftersom de kläckts på senhösten. Jag var också ute på Krontorps torvmosse och hämtade tio säckar torv, som jag först drog så långt jag orkade och Mats och jag sedan baxade på en vagn och körde hem, samt några säckar halm härifrån Säby, som jag blivit lovad av en av ladugårdskarlarna. Sedan hönsen kom hit var det dock tämligen milt hela december, så att de kunde gå ute och picka.
Upprensning bland gamla och nya sopor
Min älsklingstupp Goliat, som jag köpte i somras, togs dock av höken alldeles efter det att jag tagit tillbaka hönsen hit, så därför ville jag inte lämna kycklingarna ur sikte när de var utanför hönsgården. Då hönorna och tuppen sökte sig till baksidan av ladugården, där det sedan urminnes tider ansamlats en stor mängd sopor - alltifrån gamla bilkarosser, barnvagnar, kärror, hinkar, flaskor m m m m till cocacolaburkar, biltillbehör och datortangentbord, rostskyddsflaskor, träull, cellplast och svanenmärkta diskmedels- och såpaflaskor, sysselsatte jag mig med att plocka ihop så mycket skrot jag kunde, vilket har blivit en "nätt" hög på norrsidan av huset. Främsta skälet var att jag inte ville att hönsen skulle picka i sig glasull eller cellplastbitar, vilket de gjorde, eller skada sig på trasiga flaskor.
Skräpet
fredag 24 januari 2014
Karlslund - lite historia
Karlslund heter uppenbarligen huset mitt emot Carlslund Hotell, dvs utmed 26:an på västra sidan. Här fanns förr ett apotek och en handelsbod. Huset står numera tomt, men har varit bebott tills för bara något år sedan.
Jag förstått att huset ibland blandats ihop med statarlängan Knarken. Nedanstående bild finns på bildarkivet i Kristinehamn, där jag fotograferat av den.
Jag förstått att huset ibland blandats ihop med statarlängan Knarken. Nedanstående bild finns på bildarkivet i Kristinehamn, där jag fotograferat av den.
Klicka på bilden för större storlek. |
tisdag 21 januari 2014
Snöskulpturer vid Carlslund
Var uppe vid bokbussen vid Carlslunds asylboende idag. En boende hade gjort såväl en fin och vacker kyrka som en moské. En snögubbe fanns det också. Mosken hade dock några av barnen där i leken demolerat delar av, men så här fin var kyrkan, som prytts med tre kors (det minsta över ingången).
Om någon för några månader sedan hade sagt....
....att idag skulle jag ha katt, så hade jag förutsatt att personen ifråga inte visste något över huvud taget om min svåra kattallergi, som jag dragits med hela livet. Så sent som för ca 4 år sedan gjorde jag mitt senaste test och min allerginivå gällande katt låg då 9 (nio) gånger över det högsta referensvärdet...
Så, det senaste halvåret har katten som vi kallat Nisse, men numera kallar Nissan, fått ligga och sova ute på en dyna på soffan på min veranda i Södra Råda. När jag tog hit henne, gjorde jag iordning för henne i ladugården, i anslutning till där jag har hönsen.
Men så släppte jag in henne och har fortsatt att så göra och ingen allvarlig allergisk reaktion har inträffat. Hon har bl a sovit i kökssoffan, men jag tvättar händerna efter att jag har klappat henne. Hur kan det då vara så här? T o m har hon sovit på mattan nedanför mitt huvud när jag legat i soffan i vardagsrummet, som sagt legat på soffan i köket och jag har haft en hand på hennes huvud och hon har legat i sängen bredvid min i sovrummet.
Ett mysterium är det, för allergisk är jag fortfarande. Det fick jag inte minst bevisat för mig när jag körde in en annan långhårig hittekatt, placerad i en bur, till djurhemmet i Kristinehamn. Där var det fullt av kattor och jag var inte där länge. På hemvägen skrek det dock i luftrören och det kliade överallt inklusive i mina ögon och i svalget och öronen.
Hemligheten tror jag heter hennes päls. Maken till mjuk päls, som mera är som en tät fäll, har jag aldrig sett eller känt hos en katt. Jag har hört att det finns kattor som även allergiker tål, men jag har aldrig trott på detta - förrän nu. Ett litet underverk är hon - på flera sätt, lilla Nissan! Som synes på bilderna nedan trivs hon alldeles utmärkt här. Varmt och skönt är det också, till skillnad från i Södra Råda innan jag tog hit henne, där hennes framben ibland skakkade efter att hon tillbringat hela natten ute i upp till -6 graders kyla...!
Så, det senaste halvåret har katten som vi kallat Nisse, men numera kallar Nissan, fått ligga och sova ute på en dyna på soffan på min veranda i Södra Råda. När jag tog hit henne, gjorde jag iordning för henne i ladugården, i anslutning till där jag har hönsen.
Men så släppte jag in henne och har fortsatt att så göra och ingen allvarlig allergisk reaktion har inträffat. Hon har bl a sovit i kökssoffan, men jag tvättar händerna efter att jag har klappat henne. Hur kan det då vara så här? T o m har hon sovit på mattan nedanför mitt huvud när jag legat i soffan i vardagsrummet, som sagt legat på soffan i köket och jag har haft en hand på hennes huvud och hon har legat i sängen bredvid min i sovrummet.
Ett mysterium är det, för allergisk är jag fortfarande. Det fick jag inte minst bevisat för mig när jag körde in en annan långhårig hittekatt, placerad i en bur, till djurhemmet i Kristinehamn. Där var det fullt av kattor och jag var inte där länge. På hemvägen skrek det dock i luftrören och det kliade överallt inklusive i mina ögon och i svalget och öronen.
Hemligheten tror jag heter hennes päls. Maken till mjuk päls, som mera är som en tät fäll, har jag aldrig sett eller känt hos en katt. Jag har hört att det finns kattor som även allergiker tål, men jag har aldrig trott på detta - förrän nu. Ett litet underverk är hon - på flera sätt, lilla Nissan! Som synes på bilderna nedan trivs hon alldeles utmärkt här. Varmt och skönt är det också, till skillnad från i Södra Råda innan jag tog hit henne, där hennes framben ibland skakkade efter att hon tillbringat hela natten ute i upp till -6 graders kyla...!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)