Idag, när Ingrid från Runnäs och jag var ute och gick i naturreservatet, såg vi en havsörn. Enligt Ingrid var det havsörn och Ingvar Jansson, som vi mötte, bekräftade att det finns mycket havsörn i området. För min del tror jag att det är första gången jag sett en - åtminstone på nära håll.
Det blev för övrigt en riktig långpromenad idag - från parkeringen förbi Nyland och sedan ut till den lilla badplatsen, därifrån förbi de båda torpen; dvs runt halvön mellan Tennegårdsviken och Kolstrandsviken, och sedan in en bit i själva reservatet och ut vid Nyland igen och så ner till parkeringen. En skön promenad på 3,5 timmar som för min del sedan kändes rätt bra i benen! Välbehövligt!
söndag 27 januari 2013
lördag 26 januari 2013
Överraskningarnas tid är ej förbi!
Nej, minsann, inte hade jag en aning om att min far har sommarjobbat på Värmlands Säby Gård - inte förrän idag!
Igår var jag nämligen på kvällen hos min bror och hämtade två pärmar med gamla diabilder samt en pärm med brevväxling mellan min far (som gick bort redan 1975) och hans mor och syskon.
Så idag får jag syn på ett brev, daterat den 10 juli 1936 med Värmlands Säby sidhuvud på. Det är adresserat till min då 31-årige fars mamma och handlar till största delen om den 3:a som min mamma och pappa och min då ca 4 månader gamla äldsta bror skall flytta in i i Kristinehamn. Styckena om vistelsen på gården är dock nog så intressanta.
Bergsjö, som nämns ovan, är platsen norr om Kristinehamn, där min mamma och äldsta bror bodde i ett för sommaren hyrt sommarställe.
Min far beskriver vidare att sängen är underbar och maten inte det minst glädjande. Hans chef, "bokhållarn", som han enligt min far allmänt kallas, heter Gösta Pehrsson. Han och min far äter för sig själva i en matsal i den andra flygeln. Knussla med grönsakerna behöver han inte, då de finns av alla slag i den stora trädgården, "Tomater kunde jag mest äta mig mätt på. I kväll fick vi bl a melon, vi två en halv ganska stor melon!" Han mår m a o "kräsliga", som han uttrycker det.
Sedan nämner han ett bad sådär 1 - 2 km härifrån, långgrunt och med fin sandbotten. Badstället torde vara Bengtsgård, där jag 36 år senare hade mitt första jobb som simlärare - samma år som jag tagit simlärarexamen samt gått ut gymnasiet och som än idag är ett fint bad vid Tennegårdsviken med kanske Kristinehamns varmaste badvatten? Sedan skriver han att han har några bekanta på ett par ställen inte så långt härifrån, som han ämnar hälsa på.
I slutet av brevet skriver min far:
*) Då jag kände min pappa rätt bra, tror jag inte att han använde beteckningen "löst folk" i någon nedsättande bemärkelse, utan bara som en beteckning på tillfälliga arbetare och dagsverkare som förutom de 40 heltidsanställda arbetade på / med gården.
När det gäller hur gammal gården är, så hade min pappa av allt att döma lite fel, eftersom gården byggdes om till den gård av sten den är idag i mitten av 1700-talet (se tidigare inlägg). Dessutom tillhörde gården såvitt jag vet fordom Riseberga kloster. Dock var de första privata ägarna uppenbarligen Bo och Metta Ribbing 1640 - 1642, så 300 år med det gamla resp 200 år för gården med nuvarande utseende tror jag hade varit lite mer korrekt.
Uppenbart är dock att pappa inte hade någon kunskap om sin släkts på fädernet samband med Värmlands Säby eller trakten eller att kanske / förmodligen hans farfars mormors farfar knappt 200 år tidigare hade hjälpt till att bygga det / de hus som han "innanför månghundraåriga murar" satt och jobbade, sov eller åt i.
Det är också ett skäl till att jag gör så mycket aha-upplevelser i min släktforskning. Min farmor, som min far skriver till i brevet, kom från en gammal släktgård i Hälsingland, och hans far (min farfar) hade ju vuxit upp i Espenäs, Karlskoga, utan sin far, som alltså via mödernet hade sina rötter här i Vall och på hennes möderne i Bengtsgård och ännu tidigare i S Räverud, bl a. Detta visste förmodligen varken min far eller farfar så mycket om, eftersom min farfars far utvandrade till USA när min farfar bara var 4,5 år och därmed blev lämnad kvar i Sverige med sin mor från Bodalen och sin 2,5-åriga syster.
Desto roligare är det för mig, som ju nu bor här, att återupptäcka alla dessa släktförhållanden, mina rötter och hur mina anförvanter faktiskt genom århundradena på olika sätt hjälpt till att utveckla den här bygden.
Igår var jag nämligen på kvällen hos min bror och hämtade två pärmar med gamla diabilder samt en pärm med brevväxling mellan min far (som gick bort redan 1975) och hans mor och syskon.
Så idag får jag syn på ett brev, daterat den 10 juli 1936 med Värmlands Säby sidhuvud på. Det är adresserat till min då 31-årige fars mamma och handlar till största delen om den 3:a som min mamma och pappa och min då ca 4 månader gamla äldsta bror skall flytta in i i Kristinehamn. Styckena om vistelsen på gården är dock nog så intressanta.
 |
| Början på brevet. Klicka på bilden för större text! |
Bergsjö, som nämns ovan, är platsen norr om Kristinehamn, där min mamma och äldsta bror bodde i ett för sommaren hyrt sommarställe.
Min far beskriver vidare att sängen är underbar och maten inte det minst glädjande. Hans chef, "bokhållarn", som han enligt min far allmänt kallas, heter Gösta Pehrsson. Han och min far äter för sig själva i en matsal i den andra flygeln. Knussla med grönsakerna behöver han inte, då de finns av alla slag i den stora trädgården, "Tomater kunde jag mest äta mig mätt på. I kväll fick vi bl a melon, vi två en halv ganska stor melon!" Han mår m a o "kräsliga", som han uttrycker det.
Sedan nämner han ett bad sådär 1 - 2 km härifrån, långgrunt och med fin sandbotten. Badstället torde vara Bengtsgård, där jag 36 år senare hade mitt första jobb som simlärare - samma år som jag tagit simlärarexamen samt gått ut gymnasiet och som än idag är ett fint bad vid Tennegårdsviken med kanske Kristinehamns varmaste badvatten? Sedan skriver han att han har några bekanta på ett par ställen inte så långt härifrån, som han ämnar hälsa på.
I slutet av brevet skriver min far:
"Till sist kommer jag ihåg, att jag inte nämnt något om hur stor den här gården är. Den omfattar c:a 2 300 hektar. Kor finns närmare 200, hästar vet jag inte riktigt, hur många det är, och så har dom c:a 1 200 får. Omkr. 40 personer är fast anställda, men därtill kommer, som Mamma förstår, en mängd "löst folk" *). Och så finns det ungar förstås! - Ägaren, baron Falkenberg, är en 75-årig änkling, som hittills icke behagat visa sig för mig. Men han uppenbarar sig väl någon dag. Vi "kontorspersonalen" lever ett stilla och tillbakadraget liv innanför månghundraåriga murar. Gården är sedan 1600-talet."
*) Då jag kände min pappa rätt bra, tror jag inte att han använde beteckningen "löst folk" i någon nedsättande bemärkelse, utan bara som en beteckning på tillfälliga arbetare och dagsverkare som förutom de 40 heltidsanställda arbetade på / med gården.
När det gäller hur gammal gården är, så hade min pappa av allt att döma lite fel, eftersom gården byggdes om till den gård av sten den är idag i mitten av 1700-talet (se tidigare inlägg). Dessutom tillhörde gården såvitt jag vet fordom Riseberga kloster. Dock var de första privata ägarna uppenbarligen Bo och Metta Ribbing 1640 - 1642, så 300 år med det gamla resp 200 år för gården med nuvarande utseende tror jag hade varit lite mer korrekt.
Uppenbart är dock att pappa inte hade någon kunskap om sin släkts på fädernet samband med Värmlands Säby eller trakten eller att kanske / förmodligen hans farfars mormors farfar knappt 200 år tidigare hade hjälpt till att bygga det / de hus som han "innanför månghundraåriga murar" satt och jobbade, sov eller åt i.
Det är också ett skäl till att jag gör så mycket aha-upplevelser i min släktforskning. Min farmor, som min far skriver till i brevet, kom från en gammal släktgård i Hälsingland, och hans far (min farfar) hade ju vuxit upp i Espenäs, Karlskoga, utan sin far, som alltså via mödernet hade sina rötter här i Vall och på hennes möderne i Bengtsgård och ännu tidigare i S Räverud, bl a. Detta visste förmodligen varken min far eller farfar så mycket om, eftersom min farfars far utvandrade till USA när min farfar bara var 4,5 år och därmed blev lämnad kvar i Sverige med sin mor från Bodalen och sin 2,5-åriga syster.
Desto roligare är det för mig, som ju nu bor här, att återupptäcka alla dessa släktförhållanden, mina rötter och hur mina anförvanter faktiskt genom århundradena på olika sätt hjälpt till att utveckla den här bygden.
måndag 21 januari 2013
söndag 20 januari 2013
Studium av gamla handlingar
Alltsedan jag skrev inlägget Värmlands Säby - ett bygge som krävde sitt pris?, har jag velat titta igenom de förteckningar över de arbetare som jobbade med att bygga upp det nya Säby, som Johan Cederlund nämner i sin bok Värmlands Säby (se högerspalten här intill). Jag har nämligen velat se dels om det var min anfader, som även gjorde bl a inredning och innertak till Visnums Kils kyrka, som även gjorde vindskapporna på taket till huvudbyggnaden; något Johan Cederlund nämner, eller om det var hans son, dels se vilka som jobbade med att bygga de övriga husen, hur mycket de tjänade m m.
Möjligheten att gå igenom handlingarna fick jag förra lördagen. Dock var papperen mer svårlästa än jag hade anat och namnet Lars Wennerström fann jag inte vid denna genomläsning. Eftersom Johan Cederlund dock nämner detta namn, så finns det ju där. Jag kommer därför att låta kopiera handlingarna och ta mig tid att gå igenom dem på fritiden.
Det kommer säkerligen att bli ett intressant studium. En sak har redan gått upp för mig genom studiet av min mors släktforskning och annat material jag har fått från nyupptäckta släktingar: När jorden i Visnum och Visnums Kil troligen inte räckte till för alla barn och barnbarn, utvandrade somliga till Amerika. Andra drog sig österut till de stora gårdarna, inte minst Värmlands Säby, som under Linroths tid från mitten av 1700-talet gav många arbetstillfällen.
Kristinehamns kyrka tog 6 - 7 aktiva år att bygga och 80 man jobbade med det bygget - ca 100 år efter det att Värmlands Säby Gårds nuvarande byggnader restes och troligen med helt andra tekniska hjälpmedel än vad som fanns att tillgå 100 år tidigare. Värmlands Säby huvudbyggnad, den som står idag, restes på 5 månader och 3 dagar (9 juni - 12 november 1772). Då fanns visserligen redan grunden, då den gamla träbyggnaden på våren rivits och bara grunden fanns kvar. Både rivningen av den gamla byggnaden, bortförandet av byggmassor, liksom uppförandet av den nya byggnaden krävde självklart sina dagsverken!
Fullt inrett tog bygget ca 2 år och gav då både snickare, murare, glasmästare, smeder och tapetmålare jobb, för att inte tala om alla som måste jobba med transporter av allt material, inredning m m! Dessförinnan hade också de övriga byggnaderna, till stor del i sten, men även av timmer, rests och ibland flera gånger, eftersom flera av dem brann ner, t ex rian. Ett tegelbruk fanns också, liksom en kvarn. Sammanlagt tog ombyggnationen av Värmlands Säby Gård 30 år; det är i varje fall de år som handlingarna omfattar, 1747 - 1777.
Ännu senare, när Linroths bygge avtagit, tycks många ha fått jobb i Bäckhammaren, som det hette i slutet av 1800-talet, och många jobbar kvar där än idag! Så hänger bygderna här nere ihop, vilket känns väldigt roligt och intressant att veta!
Möjligheten att gå igenom handlingarna fick jag förra lördagen. Dock var papperen mer svårlästa än jag hade anat och namnet Lars Wennerström fann jag inte vid denna genomläsning. Eftersom Johan Cederlund dock nämner detta namn, så finns det ju där. Jag kommer därför att låta kopiera handlingarna och ta mig tid att gå igenom dem på fritiden.
 |
| Den här handstilen klarar man inte av att tyda i en handvändning! Man kan dock t ex för 1773 se att det står "gipsadt alla taken". Klicka på bilden för förstoring. |
Kristinehamns kyrka tog 6 - 7 aktiva år att bygga och 80 man jobbade med det bygget - ca 100 år efter det att Värmlands Säby Gårds nuvarande byggnader restes och troligen med helt andra tekniska hjälpmedel än vad som fanns att tillgå 100 år tidigare. Värmlands Säby huvudbyggnad, den som står idag, restes på 5 månader och 3 dagar (9 juni - 12 november 1772). Då fanns visserligen redan grunden, då den gamla träbyggnaden på våren rivits och bara grunden fanns kvar. Både rivningen av den gamla byggnaden, bortförandet av byggmassor, liksom uppförandet av den nya byggnaden krävde självklart sina dagsverken!
 | |
| Här kan man för år 1772 läsa "det stora stenhuset under tak" och för år 1773 "rappat och inredt hela huset" |
Ännu senare, när Linroths bygge avtagit, tycks många ha fått jobb i Bäckhammaren, som det hette i slutet av 1800-talet, och många jobbar kvar där än idag! Så hänger bygderna här nere ihop, vilket känns väldigt roligt och intressant att veta!
fredag 11 januari 2013
Värmlands Säby Gård i New York
Gott Nytt År!
Före jul eller den 20 december fick jag ett mail från en skribent och fotograf i New York, Miguel Flores-Vianna, som gjort två reportage från Värmlands Säby Gård, varav åtminstone ett publicerats i tidskriften Elle Decor.
Jag fick också en länk till ett inlägg om Värmlands Säby i John J Tacketts blogg, där bilderna är hämtade ur ett nummer ur Elle år 2000, där Miguel Flores-Vianna skrivit texten och Fernando Bengoechea tagit fotona, och där han också länkar till den här bloggen, vilket jag ju får känna mig hedrad av! Inlägget om Värmlands Säby Gård i bloggen kan du läsa genom att trycka HÄR.
Ur bloggen: "For those who read Swedish, or would be interested in seeing some historic images, there is a Varmlands Saby blog. Unless otherwise noted, all the photos come from an article by Miguel Flores-Vianna with photos by Fernando Bengoechea in the April, 2000, issue of Elle Decor magazine."
Till Miguel Flores-Viannas hemsida kommer du genom att trycka HÄR.
Trevlig läsning!
Före jul eller den 20 december fick jag ett mail från en skribent och fotograf i New York, Miguel Flores-Vianna, som gjort två reportage från Värmlands Säby Gård, varav åtminstone ett publicerats i tidskriften Elle Decor.
Jag fick också en länk till ett inlägg om Värmlands Säby i John J Tacketts blogg, där bilderna är hämtade ur ett nummer ur Elle år 2000, där Miguel Flores-Vianna skrivit texten och Fernando Bengoechea tagit fotona, och där han också länkar till den här bloggen, vilket jag ju får känna mig hedrad av! Inlägget om Värmlands Säby Gård i bloggen kan du läsa genom att trycka HÄR.
Ur bloggen: "For those who read Swedish, or would be interested in seeing some historic images, there is a Varmlands Saby blog. Unless otherwise noted, all the photos come from an article by Miguel Flores-Vianna with photos by Fernando Bengoechea in the April, 2000, issue of Elle Decor magazine."
Till Miguel Flores-Viannas hemsida kommer du genom att trycka HÄR.
Trevlig läsning!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)