Klart!

Åtminstone vad det gäller köket. Fick igår hjälp av en av "gårdskarlarna" att få spisen, skåpet, köksborden och soffan på plats. Det som nu är kvar är att haka på dörren mellan kök och hall igen samt att slipa av dörrarna till skafferiet och v-rummet en smula.

I och med att golvet nu blivit tjockare, släpar dörrarna i golvet, och risken för att det snabbt blir skrapmärken är stor. Eftersom dörren mellan kök och v-rum inte har gått att stänga på alla år mer än undantagsvis, är det bra om det åtgärdas samtidigt!

Det är mycket brunt i mitt kök nu, men jag tror och hoppas att jag kommer att trivas med golvet. Det ser ändå ganska ombonat ut!

Köksmattan på plats

För den som flyttar eller renoverar om ofta, är väl köksgolvet ingen stor sak. Så ser dock inte jag på det. I min lägenhet kommer man in i köket direkt från hallen och man når vardagsrummet genom att gå igenom köket! Bredvid hallen på andra sidan ligger sovrummet. De båda rummen och köket är ungefär lika stora och genom kökets centrala läge spelar köksmattans utseende givetvis roll.

Så här såg det iallafall ut nu på kvällskvisten. Kan tillägga att mattan, som innehåller ett stegdämpande skikt, är väldigt skön att gå på. Den ligger också ovanpå den gamla linoleummattan, vilket gör att golvet blir mer isolerande mot kyla än tidigare.

I och med att mattan blivit tjockare, går dock inte dörrarna till skafferi och vardagsrum att öppna / stänga längre utan att de skrapar i golvet och behöver därför höjas upp resp slipas av lite på undersidan.

Så här ser det ut in mot sovrummet: Spisen i hallen framför dörren till sovrummet och soffan, köksbordet och avställningsbordet i sovrummet. 

Äntligen läggs mattan i köket

Jag har haft beslutsångest. En kollektion från Tarkett, Nordic Stabil, är vad jag haft att välja på efter vattenskadan i köket. Jag har absolut inte haft något emot kollektionen. De flesta är fina, även om jag direkt sorterade bort de mattor som ser ut som sten- resp plattsättning.

Från början hade jag sett framför mig hur härligt det skulle vara att byta mot en ljus matta, som låg åt det vita hållet. Dock kändes de ljusa för menlösa allesammans, utom en brädmönstrad, som såg smutsig ut redan innan den var lagd.

Fastnade först för en varmgrå, nästan enfärgad, mörk matta. Blev dock avrådd av min bror Mats p g a att allt skulle synas på den. Min dotter tyckte även att jag skulle ha en annan, som passade bättre i ett såpass gammalt hus och gärna någon som var så lik den i hallen som möjligt. Insåg att det låg något i vad de båda sa.

Så fastnade jag för en ljusbrun French Oak i diskret plankmönster, som i ton gick bra till den parkett mönstrade mattan i hallen. Den hade säkert blivit mycket elegant! Även denna matta var dock tämligen mörk och jag ville inte få ångest sedan jag bestämt mig. Visst kunde jag ångra mig igen men jag hade redan ångrat mig en gång från den varmgrå enfärgade och ville inte framstå som en velpetter.

En parkettmönstrad som var rätt lik den i hallen, hade säkert blivit bra, men nu föll valet på en 'Natural Light' plankmönstrad. När jag äntligen bestämt mig, drog jag en lättnadens suck. Puh! Det är jobbigt att stå i en valsituation som man faktiskt inte valt själv!

Blir det bra? Jag hoppas det, för matta lär nog knappast bytas igen inom de närmaste 20 - 30 åren, om ingen ny olycka inträffar. Detta har gjort valet så förbaskat svårt! I hallen fick jag inte välja själv, utan fick ta en bit som blivit över men blev jättenöjd!

Den här mattan går tyvärr inte i samma ton som mattan i hallen, som den mörka French Oak gjorde. Dock är den säkert tålig och inte mycket kommer att synas på den. Frågan är hur mina bl a avlutade furumöbler kommer att passa ihop med den!

Funderar på att måla den slitna tröskeln mellan kök och hall i någon färg som förvillar ögat och gör övergången mellan kök och hall mindre markant. Får lägga ut en bild och be om tips!

Tillbringade f ö kvällen igår med att slipa och måla golvsocklarna med en färg med samma nummer som den ursprungliga. Jag har haft denna färgburk i många år nu för att bättra på skavanker på dörrar, skåpluckor, måla om fönsterbrädor med m m, men nu återstår bara lite färg på botten. Jag hoppas dock att nye fastighetsägaren liksom den förra bekostar en ny. Det är ju ett sätt att underhålla lägenheten, som faktiskt ser väldigt fräsch ut fortfarande, trots att inga ytskikt tidigare, förutom hallgolvet, bytts eller lagts till. Lägenheten hade ju renoverats efter en brand i en av lägenheterna i huset när jag flyttade in 1 jan 2002.

Så här ser mattan ut. Återstår att se hur den ter sig när mattor och möbler åter kommit på plats!

Att det kan rymmas så mycket i ett kök! Nu är v-rummet fullt av bl stolar, kuddar, stolsdynor, porslin och skåp medan hallen belamras av avlyfta dörrar, kista, köksbord och spis samt sovrummet av kökssoffa och ett bord som fungerar som extra avställningsyta.....Räknar med att jag får hjälp av fastighetsskötarna på gården att lyfta tillbaka alltsammans!

Laurentius Toreri Billichius

....eller Tords son Lars Billing från byn Långesäter, Bergs socken i Vadsbo härad; han, som en tid var huspredikant på Säby och så småningom blev biskop i Göteborg och som begravdes i Mariestads kyrka.  Honom har jag varit lite nyfiken på gällande hans härkomst. Han var alltså min farfars farmors mormors farmors farfar.

Hans sondotter gifte sig så småningom med länsmannen Olof Svensson och de bodde på länsmansbostället i Vall. Deras son Jonas, som tagit sig namnet Vallström efter Vallströmmen, som rann förbi gården Vall och skiljde den från Räverud, gifte sig med Stina Elfvia från Bengtsgård. De fick bl a dottern Greta, som gifte sig med snickarmästaren i Bengtsgård Lars Hallorsson Wennerström. Han var förmodligen den första som hette / tog sig namnet Wennerström. Kanske var namnet en anpassning till Gretas namn Vallström?

Denne Lars hjälpte till att förfärdiga Visnums kyrka genom att göra inredningen och måla kyrkan invändigt. Året därpå spånklädde han den. Han var då 23 år och titulerades snickarmästare.

Tjugo år senare gjorde han innertak, kyrkbänkar m m till Visnums Kils nya kyrka. Troligen var det också han som gjorde fönsterutsprången på huvudbyggnaden när Carl Linroth byggde om Värmlands Säby gård.

Laurentius var den utsocknes, som, kanske av en tillfällighet, hamnade som huspredikant i Säby. Möjligen knöt han då de kontakter som gjorde att hans sondotter Anna Billing kom att söka sig tillbaka till trakten och gifta sig där? I vilket fall kom Laurentius, nämndemannen och bonden Tords son, att bli en av orsakerna till den stora släkten Wennerströms alla ättlingar, varav många bor i trakten!

Länk till info om byn Långesäter.

Familjeförening i Sund

Under sluttampen av sommaren samlades min syster med man och döttrar med familjer och jag med min dotter och hennes barn i trevliga köket i Sund för gemensamt fika. Detta efter att ha haft grillfest hos min syster kvällen innan!

Tre generationer: Min syster med dotter och dotterdotter!

Utställning om trakten i gamla skolan i Kärr

Den 15 - 23 juli hade min bror Mats Holmstrand och Lennart Gybrandt utställning om människor som bott i trakten, som spelmannen Sigvard Karlsson i Munkerud, Lars Larsson i Nolås i Sund, som bl a byggde pyramider, och deras livsverk och om gamla kyrkan i Södra Råda. Mats hade gjort bilderna och Lennart texterna.