Sund

Igår gick Ingrid Torrång och jag en liten promenad ner till Sund, där bl a de här tre fina hästarna betade. Vems de är, vet jag inte. Dock är Sund i sig delvis en tragisk historia, då de flesta husen och gårdarna nu står tomma. Den senaste gården som sålts, och en av de äldsta, kanske den äldsta befintliga, t o m, har nu köpts in av Säby och då gissningsvis till 100 % för skogens skull. Detta medför, såvitt jag kan se, stor risk för förfall.

Detta är desto sorgligare som Sund i Kristinehamns kulturresursinventering från 1992 pekas ut som en gård och by värd att bevara. Men förfallet är alltså redan stort. Alla nedanstående bilder visar byggnader tillhörande denna den troligen äldsta av gårdarna i Sund och där släktingar till mig bott i generationer. Men nu står det alltså tomt, liksom många andra av Värmlands Säbys fastigheter.

Boningshuset.

Ett äldre boningshus.

Ladugården som syns längst till höger tillhör en annan fastighet.