Gården Valls spännande historia

Gården Vall ligger ca 5 km norr om Värmlands Säby utmed riksväg 26 och f d Letstigen. Den tillhör socknens äldsta gårdar.

Mina förfäder på Vall

I förra inlägget berättar jag att min farfars farmors far Anders Olsson, född på Motorp, köpte Vall, var gästgivare där och att han sedan sålde Vall till sin son Anders Gustaf och sin måg Mothander. Närmare bestämt sålde han gården 1856 och för 103 000 ( (etthundratretusen) kronor.

Nedan följer först ett kort sammandrag av min mors anteckningar av Anders Gustafs, bror till min farfars farmor, historia:

Anders Gustaf Andersson, gästgivarens Anders Olssons son, föddes 1823 i Vall, Visnum. Han studerade vid Karlstads Skola mellan 10 och 15 års ålder (1833 – 1838) och innehade därunder det Wähnermanska stipendiet (ättlingar från Wähnerman som härstammar från Ed kan ännu få det stipendiet).

Därefter blev han i två år brukselev hos brukspatron B Aug Geijer på Föskeds bruk i Nyeds socken och därefter bruksbokhållare på Vassgårda bruk i Varnums socken. Därefter kallas han inspektor och köpte 1849 Östra och Västra Torpa i Visnum av brukspatron Anders Henström på Krontorp.

1851 gifter han sig med Maria Olsdotter i Blaxmo, dotter till byggmästare kvarnarrendatorn Olof Olsson och Maria Carlsson, född i Sund, som dog 1876 hos dottern och svärsonen Anders Gustaf i Vall.

1856 köpte Anders Gustaf tillsammans med sin svåger Mothander sin fars egendom Vall, som han en tid ägde. 1862 blev han föreståndare för poststationen i Vall och blev av bruken i Värmland mycket anlitad som revisor. Anders Gustaf arrenderade slutligen Karlslunds egendom, där han också avled.

Vykort av okänt datum. Kanske såg huvudbyggnaden ut ungefär så här?

 Under både Anders Olssons och Anders Gustaf Anderssons tid torde Vall ha fungerat som tingsplats, eftersom den inte avvecklades förrän ca 1880.

Anders Gustafs och Marias barn födda i Vall:

Olof Hugo, fil kand o bl a bibliotekarie, fl t Uppsala o Linköping

Ida Maria, gift med Carle Emanuel Hedström, Skattkärr, utfl Töreboda.

Beata Maria, död i Amerika, ogift

Sara Johanna, postexp i Uddevalla

Carl-Gustaf (Gösta), farmare i Minnesota, ogift.

Axel Gabriel, fil mag i Uppsala, fl t Gbg och Sthlm.

Konungaskatt och dödlig strid
Enligt NKrP den 21 augusti 1912 är Vall sannolikt en av de äldsta gårdarna i Visnum, då Vall tillsammans med närbelägna Sommersta nämns bland de gårdar som av Värmlands lagman Holdo eller Höldo Strahle den 5/4 1268 skänktes till Riseberga kloster. Enligt andra källor är det troligt att flera gårdar i Visnum inkl Vall fanns redan några få århundraden efter vår tideräknings början.

Förvaltare 1351 var  Hemming Hemmingsson. Han råkade döda sin systerson Yar och styvson Haralder, när de en gång försökte tränga sig in i Hemmingssons ”härberge”, där dennes småsven och son vaktade en konungens skatt. Hemming överfalls och blir svårt skadad och dödar i självförsvar  Yar och Haralder.

Därefter tillfaller så småningom gården kronan, men ca 400 år senare, i september 1669 upplåter kunglig majestät gården under ”evärderligt frälse till landshöfdingen i Jönköpings län Bengt Ribbing tillsammans med flera gårdar i Visnum och Visnums Kils socknar såsom vederlag mot en erhållen försträckning af 7 ff Rg sp 25 öre 5 penningar.”

 Smedja och kvarn

Dessförinnan hade konung Karl IX där haft en osmundsmedja och efter dennas ödeläggande hade 1590 där anlagts en såg och mjölkvarn, vilken 1688 var så förfallen att den inte längre ansågs vidare böra skatteläggas. Redan 1596 hade Vallströmmen (som skilde Vall från Räverud) med kvarn förlänats Bo Ribbing. Även på andra sidan Vallströmmen låg en kvarn.

Vallströmmen

Gästgiveriet

Någon tid före 1649 hade i Vall öppnats gästgiveri, varmed krogrörelse var förenad. Detta framgår av en kunglig förordning 1664, där det också framgår att gästgiveriet var skyldigt att tillhandahålla häst för resande samt sälja öl och brännvin. Något intrång i denna rätt tilläts inte, varför ”åboerna i Bäck” (troligen boende vid det som idag är Bäckhammar?) ”som gjort sig hemfallne till utskänkning och därföre anklagats av gästgifvaren i Vall, Arvid Larsson, dömdes 1713 att böta 40 dlr smt.” (40 daler silvermynt)

Dock är allmogen i Visnum inte nöjda med krogrörelsen i Vall, ”enär personer 'med kungl. pass' och som färdades förbi Vall samt därstädes intogo förtäring, af allmogen utkräfde ersättning för den utgift de fått vidkännas i Vall.”

Alltså drack och åt först de med kungligt pass i Vall och krävde sedan allmogen på ersättning för detta!  När allmogen kräver gottgörelse, får de dock ett nekande svar och samma sak blev det då de begär att överlåtelsen av Vall från kronan till Bengt Ribbing skulle återgå. ”Dock förständigas landshöfdingen att tillse att Bengt Ribbing fullgör sina skyldigheter beträffande krögeriet i Vall.” Uppenbarligen var man inte nöjd med hur Bengt Ribbing skötte Vall.

 Ägarskiften

Sedan växlar ägarskapet och många släkter med namn som börjar på Vall (Vallenstam, Vallencrona, Vallstedt, Vallström och sedermera även Vallengren) utgår därifrån. Länsmannen Olof Svensson i Vall hade i sitt gifte med Anna Billing, en sondotter till biskop Billichius i Göteborg (se mitt förra inlägg) två barn, nämligen Jonas och Stina, vilka kallade sig Vallström. Från Stina Vallström leder den yngre grenen av grevliga ätten Stenbock sin härstamning, medan många bl a Wennerströmare i Bengtsgård och Västra Sund och senare åter Vall genom Beata Hallorsdotter Wennerström leder sin härstamning till brodern Jonas.

Enligt en annan artikel av Naeimi Giliusson nämns Vall för första gången i ett pergamentsbrev 1252, då riddaren Hemming Hemmingsson ska ha skänkt Vall till Klosterstiftelsen Riseberga kloster på Närkeslätten. I utbyte erhöll riddaren gården Nynäs i grannsocknen Visnums-Kil.

Därefter var Vall i närmare 300 år ett klostergods, varefter klostren i samband med reformationen drogs in till kronan. År 1540 (ev 1548) blev Vall därmed enligt jordeboken åter en kronogård.

Länsman Olov Svensson på Vall

Gården blir därefter ett länsmansboställe och jämte gårdarna Gullebol, Labacka och Långerud ett tingsställe för häradet. Länsman Olof Svensson,  skänkte år 1667 en pall till Visnums kyrka, som fortfarande finns kvar med en inskription under, som bl a lyder som följer:

”De å denna palls öfre sida inlagda bokstäfver O.S.S och C.I.D gifvarnes initialer, skola enl. Wisnums kyrkoprotokoll av d 13/4 1684 betyda:

’Olof Svensson, född förm. I Unnerbol, Rudskoga socken, var länsman i Wisnums härad från omkr. år 1643 till år 1682 och förmodligen för hans höga ålder en annan länsman af landshöfdingen mot häradsboernas vetskap tillsattes. I den gensaga dessa inlade mot denna anordning uttalas ett erkännande af Svenssons oförvitlighet i sin tjänst. Han afled år 1691 eller 1692 förm. I Wall, Wisnum, där han ss. Länsman bodde. […]” Sedan står det om hans hustrur i två äktenskap med Christina Joensdotter och Anna Billing och deras härstamning.

Det intressanta ovan tycker jag dock är att han fortsatte att betraktas som länsman av häradsborna, trots att en annan länsman tillsatts av landshövdingen utan häradsbornas vetskap och att dessa, när de får vetskap om detta, lämnar in en protest och ett ”erkännande av Svenssons oförvitlighet i sin tjänst”! Lite kul att läsa, tycker jag, då han var min farfars farmors morfars morfars far.

300 hästskjutsar
Framför allt har dock gården blivit känd som gästgivaregård och som häradets tingsställe. Den allra första gästgivaren som historien känner till på Vall ska ha varit ”den välaktade Jonas Bengtsson” 1681 – 1734. Man hade även rusthållare.

Ibland kunde det samtidigt vara många gäster på Valls gästgivargård; speciellt när det var fastingen, dvs den stora marknaden som hölls i Kristinehamn. På denna marknad stod brukspatronerna från bruken runtomkring och gjorde upp om järnpriserna och dit kom också bönder inte bara från Visnum och Varnum utan också från angränsande socknar. ”Vid sådana tillfällen var säkert trängseln stor på Valls gästgivargård.

Det berättas att det på marknadsdagarna kunde gå ut 300 hästskjutsar från Vall. Då hade säkert gästgivaren, hans hustru och deras medhjälpare nog och mer än nog med arbete.” Även i en annan källa berättas om att vid tiden för Fastingen i Kristinehamn ända upp till 300 hästskjutsar på morgonen kunde gå ut från gästgivaregården.

Brännvinsbränneri

Vall var dock inte bara en gästgivargård, länsmansbostad och tingsställe. Till gästgiveriet hörde nämligen också ett brännvinsbränneri. ”Drankgripen” låg utanför ladugården och var mycket stor. En tjur tillhörande länsman Lidström på Sommersta skall en gång ha drunknat i denna grop.

Tingsgård, arrest, spöbacke och stock

Tingsgården användes ända till 1880. Det fanns även en arrest på Vall, liksom en spöbacke. De som skulle ha spöstraff bands vid spöpålen.



Kvinnor straffades med ris, eftersom det var mjukare än spö. 1)

”Vid norra gaveln av tingsbyggnaden fanns ’stocken’. I den placerades många missdådare ’sig självom till straff och androm till varnagel’ som det hette.”

 Mord, brott och straff

Ännu hemskare än arresten, spöbacken och stocken var galgbacken. Den låg i Långerud och kallades Stegelmon. Här har många avrättats. I dödsboken för Visnums församling berättas bl a att drängen Hans Larsson från Algutsrud på landsvägen blev ihjälskjuten och mördad av två soldater. De båda fick sitta på stegel och hjul (se länk nederst till straff i gamla tider).

I samma dödsbok berättas att Simon Olofsson från Långerud hade blivit ihjälslagen på Vall den 4 september 1714 av dragonen Jonas Bergström. Den 12 januari 1715 begravdes Bergström norr om kyrkan efter att samma dag ha avrättats på ”Visnums Rätteplats”. Förmodligen fick han inte ”vila i vigd jord”. 2)

Enligt en annan källa (för mig ännu okänd författare) finns det på en karta, upprättad 1812 av L G Örn över hemmanet Vall, alldeles invid landsvägen i riktning nordväst-sydost och med ena gaveln alldeles invid brofästet en lång byggnad upptagen. Några ”famnar” från denna byggnad var en mindre byggnad i vilken gästgiveriet var inrymt; tydligen samma byggnad som ännu står kvar. På andra sidan landsvägen intill smedjan och grustaget låg spöbacken. Enligt en gammal sockenbo stod spöpålen intill arresten, vilken även den låg på andra sidan landsvägen.

Den tingsgård som var i bruk till omkring 1880 omfattade två stora byggnader med en gata emellan. Detta har uppgivits av en annan gammal sockenbo, vilken även uppgivit att ”stocken” stod på norra gaveln av tingsbyggnaden. Platsen Stegelmon i Långerud, alltså platsen för galgbacken, ligger "där f d Karlssons affär nu ligger." Karlssons affär kan möjligen vara den affär på östra sidan om genomfartsvägen genom Långerud, som nu är privatbostad.

Om de två tidigare nämnda morden, står det följande: ”Den 18 oktober 1710 begravdes drängen Hans Larsson från Algutsrud ”som på landsvägen bleef ihjälskuten” och mördad av twenne solldater, hwilka  begge sittia på stegel och hjul”. 3) Drängen var 20 år gammal.

Den 22 september 1714 begravdes Simon Olofsson från Långerud ”ihiälslagen å Wall af dragonen af Capt. Liljas Compagnie Jonas Bergström d 4 sept. natten till söndagen, 49 åhr gammal” och på nästa blad är i dödboken (första bladet för år 1715) antecknat: Den 12 januari 1715 ”nedsatt norr om kyrkian missdådaren Jonas Bergström som dhenna dag avrättades på Wisnums Rätteplats”.

Skifte

En sägen berättar att för mycket längesedan ägdes Vall och Valunda av samma bonde, vilken skiftade sistnämnda gård mellan fem söner: Olof, Anders, Ingevall, Bengt och Elof och därför heter gårdarna i Valunda Ans-, Elofs-, Bengts- och Ingevalls Valunda. Dessa namn återfinns också i de första jordaböckerna, varför händelsen måste ha ägt rum före 1540.

Enligt en person på studieceirkeln  i Kärrs gamla skola i onsdags förra veckan var denna bonde på Krontorp.

Här slutar denna berättelse, men forskningen fortsätter nog under hösten gällande i första hand Bengts Valunda (Bengtsgård), där ju min farfars farmors mor, Beata Wennerström, gift på Vall, var född.

 &&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&

1) På Historiesajten.se står det att spö- och risstraff var ett ofta förekommande skamstraff i äldre tid. Spöstraff kunde man få för ”enklare brott” såsom förolämpningsbrott, sedlighetsförbrytelser eller lättare misshandelsbrott. Hade man fått böter och inte kunde betala dem, kunde man ta spöstraff istället. Män fick högst 40 par spö och kvinnor högst 30 par ris, och man slog mot den nakna kroppen, ryggen. Straffet utfördes vanligen vid skampålen. Spö- och risstraff avskaffades 1855.

2) Endast undantagsvis avrättades personer perioden efter 1864 års strafflag och till dess dödsstraffet avskaffades i Sverige 1921. I och med 1864 års strafflag avskaffades hängning som metod och antalet med dödsstraff belagda brott beskars kraftigt. Den kommun i vilken avrättningen ägde rum ägde rätt att utse högst tolv personer som fick närvara och det stadgades att den avrättades kropp skulle jordfästas i stillhet på närmaste kyrkogård. (Källa: Wikipedia.se)

3) Stegling – stegel och hjul, var ett straff som endast män utsattes för. Stegling skedde efter att den dömde avrättats. Personen kunde till exempel först hängas eller halshuggas varpå kroppen styckades upp i olika delar som därpå placerades på stora hjul som sattes upp horisonellt på pålar, som avskräckande exempel. Metoden användes ända in på 1820-talet men avskaffades 1841.

Källa till fotnot 1 och 3: www.historiesajten.se/handelser2.asp?id=27

Studiecirkel om bygdens historia och vägen förbi Ed

Igår kväll var jag på studiecirkel i Kärrs gamla skola (mitt emot den stenskola som just lagts ned) och stannade kvar efter mötet ända till midnatt och tittade i gamla pärmar. Jag fann även en del foton som jag fotograferade av, bl a detta:

Här är det vägen mellan Nybble och Ed som byggs. Året är 1916.

När jag så släckt och lät dörren gå i lås bakom mig var klockan 00:00 och jag åkte hemåt på vägen mot Nybble förbi Ed.

En bit före Nybble steg en älgtjur ut på vägen en bit framför bilen. Jag hann bromsa, den tittade mot bilen och fortsatte makligt över vägen. Några hundra meter längre fram ser jag åter en älg, nu med kalv. Även dessa korsar vägen, men åt andra hållet. Älgrikt och älgfarligt, med andra ord!

Dessförinnan hade jag på mötet nämnt att det knappt fanns någon älg alls i mitten och slutet på 1800-talet, då den nästan var utrotad. Detsamma var fallet med rådjuren!

Så här skrev jag efter första mötet:

"I onsdags kväll hölls det första mötet i studiecirkeln i Kärrs gamla skola om bygdens historia, som Caspar Jonsson är ledare och Elisabeth Andersson organisatör för. Ett 15 - 20-tal personer var närvarande.

Redan efter första mötet tonar minnen från det hårda livet här i bygden fram men också kärleken till den plats i världen man tycker är vackrast, som Medhamn och Medhamnsudden.

Det skall bli intressant att följa den här cirkeln och bl a  ta del av de minnen många av de äldre invånarna i bygden kan dela med sig av. Fortsättning följer!"

Nu har vi haft fem möten och gått igenom framför allt tidig 1900-talshistoria. Det är intressant, men vi hinner inte gå igenom en bråkdel den här terminen av vad jag skulle vilja tränga djupare in i, eftersom vi kommer att uppehålla oss vid 1900-talshistorien. Dock är det förstås viktigt att ta tillvara de äldres minneskapital, som nu också skrivs ned!

Jag fick också veta att man, genom att gå tillbaka till gammal, skriven dokumentation, för ett antal år sedan tog fram och även tillverkade en häradsdräkt för Visnum och Visnums Kil! Än så länge finns det bara en kvinnodräkt, men vem vet - kanske det kan bli en mansdräkt också i framtiden?

Jag läste också att någon skänkt en brudkrona och en dopdräkt till kyrkan. Undrar om dessa finns kvar.

Vad har Pommern och Preussen med Säby, Bengtsgård och Vall att göra?

Delar av ett sigill på en inbjudan till begravning av änkan Anna Lisa Wennerström söndagen den 12 mars 1876, ställd till Hemmansägare Lars-Göran Andersson, Långerud; min farfars fars bror, som ligger begravd på Visnums kyrkogård. Anna Lisa Wennerström var Lars-Görans mormors syster och avsändare är Nikolaus Andersson och Johanna Wännerström (obs den annorlunda stavningen). Johanna är sannolikt en syster till den döda. Sigillet är mina tidigare släktingars och sannolikt står L W S  för Lars Wennerström, som är en i raden Wennerström som i generationer bodde i bl a Bengtsgård.

1996 dog min mor. De sista ca 15 - 20 åren i livet, efter min fars död 1975, ägnade hon sig bl a åt släktforskning. Hon forskade på alla grenar i släkten, även min fars och även åt andra. Hon reste runt till olika landsarkiv och läste mikrofilmer, skrev och brevväxlade med avlägsna släktingar och letade upp andra. Alltsammans finns i pärmar som jag nu, 16 år senare, har börjat gå igenom mer systematiskt. Dessa innehåller inte bara släktforskning, utan även gamla brev och annat, så som sigillet ovan.

Jag inser att jag 2002, sedan jag återvänt till Kristinehamn, flyttat till den trakt där många generationer på min farfars farmors sida har bott. För fyra generationer sedan lämnade min farfars farmor Visnum, medan många av hennes släktingar bodde kvar. Nedan följer lite av vad jag funnit.

Laurentius Billichius, Gustaf II Adolfs hovpredikant i Pommern och huspredikant i Värmlands Säby
"Fil doktor Laurentius Thoreri Billichius född 1597 i Långsäters by och Bergs församling nära berget Billingen i Wadsbo härad av Westergötland.

Han studerade i Mariestad från 1604 och i Uppsala från 1612, reste derpå utrikes, men måste i brist på medel återvända till fäderneslandet. Prestvigd till huspredikant hos riksrådet Bo Ribbing på Säby, 1625 fältpredikant vid Nerikes och Wermlands regementen, någon tid derpå kappelan på Berg, hvilken tjenst han lemnade 1629. Följande år, 1630, gjorde han en kort tid tjenst vid svenska armén i Pommern, därefter blef han af Gustaf II Adolf kallad till hofpredikant. Försedd med kongl. Stipendium afreste han till Holland och blef fil d:r i Leyden 1633.

Vid hemkomsten blef han rektor i Mariestad 1637, riksdagsfullmäktig 1638, pastor i Filipstad 1640, prost öfver östra Wermland 1646, riksdagsman 1647, pastor i Fryksdalen s.å., erhöll transport s.å., hvarest han i 23 år var pastor i Mariestad, blef vid 75 års ålder biskop i Göteborg 1671, död 1678 och begraven i Mariestads kyrka, där han låtit tillreda sig grafställe."

Källa: Pettersson & Litzén
Göteborgs stifts herdaminne 1872
(Karin Holmstrands, underteckands mor, anteckningar)

Mer om Laurentius:

"Laurentius Thoreri Billichius

F. på gården Långesäter "vid berget Billingen", Berg, Skaraborg. 1., 1597 3/2, son till bonden Tord och broder till överstelöjtnanten Jonas Tordsson, adl. Leijonram. Till Mariestads skola, stud. i Uppsala 1621 18/2 (Laurentius Toreri Wasbensis, prv i Mariestad s.å. enl. en annan uppgift 1620, 1) kallad till huspred. hos riksrådet Bo Ribbing på Säby, Visnum, fältpred. vid Alexander Leslies reg:te, i vilket värmlandskompanierna ingick, och hade som sådan frihet på hemmanet Bråten, Ölme, 2) åtföljde reg: et till Preussen 1625 och till Pommern 1629, utnämnd av Gustav II Adolf till hovpred. Och "fick vid denna sysslan ännu mera röna denne högstbemäldes konungs nåd, tymedelst att han fick ett rikligt understöd ånyo besöka utrikes lärosäten", 1) stud i Leiden 1630 4/11, disp 1631 (De meteoris aqueis, compositis & apparentibus. Pres. Franco Burgersdicius) och s.å. (De animarum & animatorum generibus. (...)"

Ur Edestam: Karlstad stifts herdaminne, del 3

(På Wikitree.com kan man bl a läsa att fadern Tord var nämndeman i Vadsbro härad och att sonen Laurentius tilldelades gården Långesäter 1659. )

Mer kan sägas, hämtat från ovanstående källa, att han 1647 beklagade sig hos drottningen att hans inkomster från tjänsten i Filipstad var så små att han nödgas gå därifrån "för fattigdoms skull". Han sökte tjänst i S pastorat och blev utnämnd, men invånarna i Filipstad ville ha honom kvar och i ett kungligt brev från Christer Bonde, där han begär förbättrat underhåll i form av 40 tunnor spannmål för Billichius räkning, beskrivs Billichius som en "stadig, allvarsam, skicklig och lärd man". Tills vidare skedde det enligt K.M:ts önskan, men han bytte tjänst med sin svåger i Mariestad, där han blev kvar i 24 år innan han blev utnämnd till biskop i Göteborg.

Vad har då Laurentius Thoreri Billichius med Visnum att göra, förutom att han en tid var huspredikant på Säby? Jo, dels råkar jag vara hans barnbarns barnbarns barnbarns barnbarns barnbarns barnbarn, men trådarna går också ihop på annat sätt.

Billichius hade en son, Jonas Billing, kollega vid Mariestads skola, död 1660. Han hade i sin tur en dotter, Anna Billing, som gifte sig med länsman Olof Svensson på Vall (född i Undersbol, Rudskoga). Hon blev hans andra fru och efter hans död gifte hon i sin tur om sig.

Olof Svensson och Anna Billing fick en dotter, Stina, och en son, som hette Jonas Wallström.

Wennerströmarna i Bengtsgård
Med Stina Alfvia, som var född i Bengts Wahlunda 1680, fick Jonas Wallström bl a(?) dottern Greta Wallström. Greta gifte sig med Lars Hallorsson Wennerström, Bengtsgård, Wisnum, son till soldaten Hallor Arvidsson från Wahlunda. Lars och Greta bodde av allt att döma i Bengtsgård tillsammans med Gretas föräldrar Jonas och Stina. Lars Hallorsson Wennerström var snickarmästare och jobbade bl a med inredningen inkl brädfodringen på insidan av taket i Visnums Kils nya kyrka, som invigdes 1756.

Lars Hallorsson Wennerström och Greta Wallström fick fem barn, bl a Hallor Wennerström (de andra var Daniel, Olof, Lars och Brita Stina). Hallor Wennerström gifte sig med Anna-Maria Georgsdotter Zachrisson från Årås, Amnehärad, där hennes far Georg Zachrisson var bokhållare.

Vall
Hallor och Anna-Maria fick tio barn: Göran, Greta Maria, Lars, Britta (Birgitta), Johanna, Christina, Beata, Lars, Maria och Anna Lisa. Åtminstone Lars och Christina bodde kvar i Bengts Wahlunda, medan Beata flyttar till Vall, Visnum, när hon gifter sig med Anders Olsson från Motorp, Wisnum, som köpt Vall, och där de bl a får dottern Anna-Maria Andersdotter. För andra gången sedan 1600-talet bor därmed släkten på Vall. (Läs och se mer om och från Vall i nästa inlägg)

Här slutar min släkthistoria i Visnum vad gäller rakt bakåtstigande led och tidigare även Visnums Kil, eftersom Anna-Maria flyttar till Espenäs i Karlskoga, där hon gifter sig med Anders Andersson, bergsman och min farfars farfar. Men så sent som för fyra generationer sedan, bodde de alltså på Vall och för fem generationer sedan på Bengtsgård. Jag har också upptäckt att jag har en del släktingar som bor kvar och Vall stannade också i släkten ett tag till efter det att Anna-Maria flyttat till Espenäs, eftersom henns bror Anders Gustaf och svåger, lantbrukaren Mothander, tog över gården. Möjligen fortsatte de att driva gästgiveriet (jag vet inte när det upphörde) men annars var brodern Anders Gustafs befattning Inspektor på Vall.

Några andra platser och gårdar
Anders Olsson från Motorp, Anna-Marias pappa (död 1864) och alltså min farfars farmors far var gästgivare på Vall från början av 1820-talet, men även arrendator av den till gästgivargården hörande egendomen, som då ägdes av brukspatronen Johan Holmstedt på Kilsby. Anders Olsson arrenderade även 1823 - 1825 länsmansbostället Sommersta, köpte 1830 kronoskattehemmanet Långerud och 1848 Vall, som han tillökade genom att 1846 och 1853 inköpa ett par närliggande hemman. Han ägde även Sundhem, vilket han dock 1862 sålde till kyrkoherde Johan Fagergren. År 1856 sålde han Vall till sin son Anders Gustaf och sin måg Mothander, men behöll Långerud, som vid hans död tillföll hans måg J-E Nilsson i Espenäs (hans dotter Anna-Marias andra man). Den närmaste släktingen jag själv träffat här var min fars tremänning Lisa Andersson i Långerud, som jag träffade 1974. Idag bor hennes barnbarn och mina barns femmänningar i Nybble och Långerud.

Vad hände då med alla andra Wennerströmare i Bengtsgård (där ju Anna-Maria var född)? Eftersom det sammanlagda antalet barn i familjen Wennerström i flera generationer är ganska stort, bodde flera av dem runt om Bengts Wahlunda. Exempelvis bodde Olofs son Carl som gift med sin familj i Ans Wahlunda (hans mors föräldrar, Olofs hustrus, kom från Ed - mamman- samt Måsen, Wisnum - pappan).

En annan plats som förekommer är bl a V:a Sund, där Hallors bror Lars Wennerström bodde samtidigt som Hallor bodde i Bengts Wahlunda (Bengtsgård). De var också gifta med två halvsystrar, nämligen döttrar till Georg Zachrisson på Årås (bokhållaren på Årås) i hans två olika äktenskap, först med Maria Hof och sedan med Maria Collberg, nämligen Anna-Maria Georgsdotter Zachrisson (Maria Hofs dotter) med Hallor i Bengts Wahlunda och den tretton år yngre Johanna Zachrisson (Maria Collbergs dotter) med Lars i Västra Sund (dit mor Greta Wallström också sedan flyttade).

Flera Wennerströmare var klockare i Visnums Kil. Andra var bl a snickare och klensmeder.

Intressant artikel om Klockarna i Visnum och Visnums Kil:

http://www.varmlandsrotter.se/va/artikel1992_3.htm

Reparationen av stallet fortskrider

Nya stockar har ersatt de gamla, ruttna, längst ned i stallets stockverk.

Här syns hur det har tätats med mossa mellan stockraderna. Den gamla mossan låg urriven på marken - nästan oförändrad efter 250 år! Hur kan det komma sig att organiskt material förstörs på några månader i en kompost, men ligger kvar i århundraden mellan stockar? Finns det terpener som verkar konserverande?

Översvämmade åkrar vid Värmlands Säby

....men Sångsvanarna och Tofsviporna trivs! Kortet taget lördagen den 6 oktober från vägen mellan Värmlands Säby Gård och naturreservatet.