Då jag var orolig över att själva gården skulle förfalla (uthusen och drängstugan var redan i vissa fall i det närmaste fallfärdiga) och mina barn samtidigt gärna ville ha något eget, kontaktades Jochum Beck-Friis, som erbjöd sig att avstycka själva gården samt lite mark till dem.
Sagt och gjort och sedan ett par år tillbaka är nu gården deras, medan skogen är kvar i Värmlands Säbys ägo.
Min bror var bekant med alla tre syskonen Ulla och Lars Westblad samt Eva, gift Södergren (hon och hennes man bodde i ett nybyggt hus alldeles intill), men själv har jag bara träffat Ulla och Eva. Minns Ulla som en konstnärlig person, som hade många små pumpor på ett litet fat i rummet. Lars slöjdade gärna i trä och min bror har både skohorn och en slags gästframdragare, som Lars gjort. Den är försedd med en liten krok längst fram.
Även jag har ägt ett skohorn som han gjort, men tyvärr har det gått sönder. Lars var uppenbarligen finurlig och hittade på egna saker. På det skohorn som min bror äger har han skrivit "22 januari 1992, L W." På andra sidan står: "Made in fria socialistiska folkrepubliken Kina". Alltså dock tillverkad i Västra Sund! Kanske kan jag lägga in en bild på gästframdragaren så småningom.
Enligt Berndt Eriksby (se nedan), hade han sin snickarbod i Hästladugården eller det hus som ligger närmast intill boningshuset och mellan detta och nästa ladugård; dvs det hus som nu rasat ihop.
Roligt är det också att få berättat för sig om Lars och Ulla Westblad av en bekant, Berndt Eriksby i Rudskoga, som kände dem. Eftersom ingen av dem fick några barn, är det desto roligare att kunna förmedla något av det som Berndt Eriksby har berättat för mig och nedan återger jag vad jag antecknat på några små lappar.
Berndt Eriksby jobbade i Sund på 70-talet och halva 80-talet under ca 10 år som avbytare.
De hade 8 kor. Lars hade en dansk mjölkmaskin. Han hade också gamla seldon till en oxe, som hans far haft. Dessa förvarade han i hästladugården.
Nere vid sjön hade han gärden med 27 potatissorter. Han gjorde en skylt för varje sort.
Lars var mycket noggrann med vissa saker, t ex med 1000-kornsvikten på spannmål. Berndt Eriksby känner inte till någon annan som vägde 1000-korn. 1000-kornsvikten hade man sedan användning för året därpå när man skulle ställa in såningsmaskinen.
Lars var också lite filosof. Tänkte lite längre än andra och tog inte saker för givet. Lars gjorde även en "mormorssparbössa" till Berndts dotter, där mormor kunde stoppa i sedlar.
Ulla var väldigt mån om djuren och det var hon som kollade temperaturen i ladugården.
